... för du är helt annorlunda nu.Någon helt annanstans, med dom andra som får dig skratta och må bra.

Jag är inte alls avundsjuk, och jag bryr mig inte heller. Varje person har rätt till ett privat liv. Varför ska jag lägga ner min tid i dig?

Jag vet inte om jag någonsin nådde ut till dig. Men du och jag kunde prata om exakt alltihop, och jag antar att det är det som bästa vänner gör.

Jag vet att du är lycklig nu, men jag undrar, var du lycklig med oss med? Ibland vet jag inte vem du är. Vem du var under tiden vi umgicks.

Jag saknar inte dig, men det betyder inte att jag känner motsatsen. Jag känner inte någonting.

Jag vet att det vi gjorde mot dig var grymt fel, och jag förstår om du inte riktigt visste vad det var du gjorde för fel.

Och jag tänker inte skriva varför vi gjorde som vi gjorde, men vi har ett skäl. Dock ett jävligt dåligt,som du inte var värd. Du var värd mer än så.

Men alla människor förändras, och jag vet att du är lycklig nu som jag skrev. Och det är väl det viktigaste.

Det här är ingen jävla text om att oooooh i want you back och sånt där nej nej för som sagt jag saknar dig inte.

Det känns bara så konstigt att jag varit så jävla närastående person med någon jag inte ens känner längre och det känns inte som om vi någonsin var vänner.

Som att vänskapen aldrig fanns.

Kanske borde vi aldrig blivit vänner igen? Då hade vi kanske fortfarande saknat varann men det hade fått ett fint slut?

Än att det slutade så här, oavgjort med hat i grunden.

Men det är väl så livet ska vara antar jag. Man kan fakiskt inte respekteras & älskas av alla.

Men jag har det jag behöver och det har du också. Mer än så blir det inte.

we♥it