Blir du lyckligare av att se mig må skit?

Blir du en lyckligare person utav att se mig försvinna?

Du tittar inte ens åt mitt håll längre, pratar inte med mig. Det känns så jävla overkligt.

Och jag har försökt att få tillbaka vänskapen igen, allt som vi hade. Men det gav inget resultat.

Jag är både förbannad och ledsen.

Jag känner mig bara ivägen, och det är därför jag går ifrån. Förstår du inte det?

Du säger att jag har börjat vara med alla andra så mycket nu, att jag aldrig har tid för dig, men är det inte rätt uppenbart?

Du har ju aldrig tid för mig heller.

Efter all tid jag har lagt ner, efter alla kvällar jag har gråtit, så har det inte tjänat någonting till.

Var du värd allt det här? Både ja och nej.

Jag älskar alla mina vänner som finns där för mig och stöttar mig, och självklart så älskar jag dig med.

Men nu är du så annorlunda, så jag får det allt svårare att älska just dig.

Men jag kommer alltid älska den du var, och vad som än händer kommer du ha en speciellt plats i mitt hjärta.

Nu är allting upp till dig, vill du vara vän med mig längre? För det verkar inte som det, när du inte pratar med mig, säger inte hej då till mig.

Nedtryckt och vilseledd, det är precis så det känns.

Jag ger upp nu, så tro inte att jag kommer finnas där när allting är skit och du är nere, för jag orkar inte bry mig längre.

För du har fått alldeles för många chanser.

Hej då.