Jag blev så jävla bortvald. Jag var ingenting. Det kändes som feta knivhögg i bröstet. Jag blev lämnad och allt jag fick tillbaka var alla minnen vi delat tillsammans. Men jag tog mig upp på fötter själv. Det känns omöjligt att det någon dag kommer bli bra. Du är en del av mig, och man klarar inte att förlora en del av sig själv. Jag mår dåligt varje dag och jag saknar den du var, jag saknar oss. Man kan låtsas att man inte bryr sig ett skit, men egentligen bryr man sig så jävla mycket.